Ingen kan göra allt, men alla kan göra något

 
Lördag morgon, klockan ringer 08:00 och man vill inget hellre än att somna om... Men den tanken försvinner fort då jag idag tänker på dem som har det så himla mycket värre! Under drygt två timmar stod jag ute (stort tack till solen som valde att visa sig idag) med bössa och balonger för att samla in pengar till världens barn. 
Jag jobbade under sommaren för Alnäs - vilket för er som inte vet är ett dagsläger för barn med olika aktiviteter som trampolin, surft, klättring, vildmark mm. Eftersom Alnäs är en stor ungdomsorganisation är det självklart att de vill stötta sånna här föreningar och alla vi som jobbar där blir erbjudna att hjälpa till. Självklart ställer man upp - två timmar av mitt liv väl spenderat. 
 
Man hade lite ont i kinderna efteråt då man konstant står och ler för att vara så inbjudande och trevlig som möjligt så männisor vill donera pengar. Ett leende smittar verkligen lätt av sig så lite träningsverk var det värt. Balonger är det bästa lockar knep någonsin - barn kan inte stå imot dem och föräldrarna vill slippa tårar av besvikelse så dem är ett säkert kort. 
 
Man hinner se så himla mycket olika människor under två timmar. Allt från söta små gubbar som haltar fram på kryckor och skänker pengar bara han får en kram till medelålderskvinnan som snabbt springer förbi mig och kollar ner i marken när hon ignorerar mig glada "Hej hej".
Fick mig många goa skratt också - jag stod vid elgiganten och där finns två ingångar vilket gör de svårare att "fånga upp" alla. MEN en av ingångarna var trasig (det är dörrar som öppnas när de känner någon framför sig) vilket gjorde att jag bara behövde täcka en dörr. Eftersom största delen människor generellt är rätt snåla så gick de flesta självklar till dörren jag inte vaktade bara för att upptäcka att den inte öppnades. Vissa gick långa omvägar bara för att slippa komma till min dörr men jag kunde lugnt stå kvar och vänta och se när de skamset inser att det måste gå tillbaka till min dörr. Otroligt underhållande kan jag lova!
 
 
Efteråt tyckte jag och finaste Evelina att vi förtjänade en Cupido lunch - mysmys :)
   


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Isabell Alnehem

Var dig själv - alla andra finns redan

RSS 2.0