Dessa två människor är alltså mina föräldrar, de som har format mig till den jag är.
Jeanette och Mathis Alnehem.
Det hela började för läääänge sedan, de gick faktiskt grundskolan tillsammans - på Gränby skolan. Vad jag har hört var pappa den där populära killen som var bra på typ alla sporter (synd att de generna inte nådde helt fram till mig). Han var även en liten buse, men det hör väll till såna killar.
Mamma var nog lite lugnare, var duktig på svenska och engelska och sånt istället för idrott. Hon kan ha varit buse hon med, hon gömde smurfar från en liten "minder cool" kille från hennes klass. Eller så var det också pappa, kommer inte ihåg och det säger olika när jag frågar vem det var...
I alla fall, när de var så små var det inte intresserade av varandra. Mamma började barn & fritid på gymnasiet och pappa något bygg programm. 
Men när de var i min ålder, 18 - 19 så där så skulle båda fira midsommar i öregrund en sommar fast med olika kompisgäng. Fast några öl senare *kan jag tänka mig* så ser Mathis Jeanette och säger orden som var början på en livslång kärlekshistora <3 han säger "DIG SKA JAG DANSA MED" och ja, sen frågade jag inte mer om den kvällen. Men när det var 23 år så kom jag i alla fall :D 

Jag skulle verkligen inte kunna ha bättre föräldrar, det är så olika varandra så att det inte kan funka bättre än perfekt.

Pappa är den jag har harry potter marathon med, skrattar tills det inte finns någon luft kvar, åker varenda liten karusell med (förutom dom som snurrar för mycket, det klarar han inte av längre), spelar spel med och när man liten var han den förälder som alltid var med och busa/lekte/bada och tvekade aldrig och hade nog roligare än mig och min lilla syster. Gud vad min uppväxt blev 1000 gånger bättre med honom.

 

Mamma däremot, det är hon som alltid finns där, alltid. Hon känner mig bättre än vad jag själv gör. Kan säga vad jag behöver/vill innan jag själv vet. Ibland undrar jag om det är normalt att berätta verkligen allt för sin mamma. Är det något som hänt, något roligt/sorgligt eller väldigt privat så funderar jag inte ens utan jag måste diskutera det med mamma. Nu på senare ålder har jag upptäckt hur mysigt det är att följa med mamma och handla, och hur glad hon blir av att bara ha mig med. Det värsta jag och mamma har bråkat om är när jag glömmer att dammsuga på torsdagar. Vilket jag gör väldigt ofta, så det har blivit många bråk om det där... Istället för att bara dammsuga de där minutrarna så blir de timmar av bråk! Onödigt kan man tycka, men jag AVSKYR verkligen att dammsuga.

Pappa älskar att spela golft, sitta vid datorn - oftast med poker, spela betapet på sin mobil, tävla på hästar, spela innebandy
Mamma älskar att smsa på sin mobil, hollywood fruar, dammsuga (även om hon inte erkänner det), laga mat och baka om folk visar uppskattning, fika med sina vänner, vara ute med husvagnen

Mamma är en sådan som helst vill åka två timmar i förväg när vi ska iväg medans pappa vill åka två minuter försent. Mamma är väldigt social medans pappa har lättare med folk han känner väl. Men de är mina föräldrar och jag älskar dem mycket mycket mycket <3 Tack för allt mamma och pappa