Man sitter där, nervös som in i h*lvete, bredvid människan som ska avgöra om du gjort en godkänd uppkörning eller inte. Tusen tankan far omkring i huvudet - Gjorde jag rätt som vänta in den där bilen, skulle jag växlat upp på 4 ändå trots den korta biten, jag kommer bli godkänd det gick ju jättebra faktiskt, blinkade jag verkligen när jag svänge ur den sista rondellen, fan jag klarade de nog inte... Och så vidare och vidare haha! 

 

De käns som en evighet när han går igenom körningen, när han säger "Du skulle inte ha gasat när du körde om den där bussen" så tänker jag nu är det kört...

Men när han (det var en kille i mitt fall) säger orden "Gratulerar till körkortet, uppkörningen var godkänd" tar det några sekunder att verkligen ta in och förstå innebörden. Uppkörningen var godkänd!

Allt slit, allt pluggande, allt tålamod och ork för det som inte ville funka på en gång känns som flera mil bort och man är så fantastiskt glad och stolt över sig själv.

 

Första steget in i vuxen livet - CHECK